Nu ska ni få höra vad jag tycker om sömnmetoder: Det är skit. Ska vi ta i lite, så kan jag säga att jag tycker att det är barnmisshandel.
Hur kan man välja bort sitt huvudsakliga ansvar som förälder - att bekräfta & finnas där för sitt barn?! Det är för mig en gåta.
Hur kan man, som normalt funtad människa, tro att ett barn lär sig att sova genom att man ignorerar barnet & låter det ligga & skrika ensam i ett mörkt rum, letandes efter en trygg famn? Nä, vet ni vad. Det enda barnet lär sig är att hen inte får någon respons på sina skrik. Hen ger upp. Kastar in handduken, så att säga. & hur bra tror ni att detta är för anknytningen?
Jag tror starkt på att närhet är nyckeln till anknytning. & jag är så sanslöst glad över att jag inte, i desperata ögonblick av sömnbrist under den första tiden, valde att tillämpa någon av alla dessa sömnmetoder på Tyra. Vad dåligt jag hade mått idag om jag gjort det. & för att inte tala om hur dåligt hon hade mått.
Jag ska alltid, så länge Tyra behöver det, krama henne till sömns. Pussa henne, sjunga godnattvisor & berätta sagor för henne. Varje kväll ser likadan ut hos oss; vi läser bok, kramas, hon dricker välling tätt intill mig & nyper på ovansidan av min hand medan hon kramar något gosedjur hon valt. & jag tänker aldrig någonsin förvägra henne det. Jag tänker alltid sätta henne & hennes behov i första rummet. Mitt ego är kanske stort, men inte så stort att jag överger mitt barn för det.
Så ni som i läsande stund funderar på att tillämpa någon sömnmetod på era barn: Don't do it! Just don't. Ni kommer ångra er den dagen ni förstår vilken påverkan det haft på ert barn & på er relation. Små barn behöver all närhet de kan få. Det är ni som föräldrar som är barnets trygga punkt i livet. Låt inte ert ego eller er desperation förstöra det. För det blir bättre. Ett barn har rätt att få somna tryggt & lyckligt.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar