Att inte bedöma barns utseende

Det är inte konstigt att utseendehetsen går allt lägre ned i åldrarna. Inte en enda av personerna i min & Tyras omgivning är insatta i det här med genusfrågor. Några av dem kan väl påstå sig vara det, men har nog inte läst tillräckligt för att förstå innebörden av det jag försöker förmedla.

Jämt & ständigt får Tyra höra hur fin hon är. Det gör mig förbannad. Men sen är jag en fegis oxå, som inte gör något åt saken. Egentligen skulle jag vilja säga ifrån. Men jag gör det inte. Varför inte? Vad vet jag. Har väl ingen lust att hamna i onödiga konflikter med människor som jag bryr mig väldigt mycket om. Så är det nog. Eller så vill jag inte säga ifrån, för att det istället kan sända helt fel signaler, det med. Tyra kanske uppfattar det fel, som att jag inte skulle tycka att hon är fin. Och så är ju givetvis inte fallet. Hon är ju den absolut finaste människan för mig.

Men för att kortfattat försöka få er att förstå mina tankar kring detta:
Jag vill inte att Tyra, som är nyss fyllda två, ska behöva tänka på hur hon ser ut. Jag vet att människor i vår närhet som säger att hon är fin, inte gör det av ondo. Tvärtom, de gör det av kärlek. Men det blir så fel i alla fall. Jag vill att Tyra ska växa upp med ett öppet sinne. Tycka om sig själv i alla lägen (& då för hennes egenskaper, inte hennes läppar, hår eller ögonfransar) & även kunna uppskatta saker i sina omgivning pga. annat än fysiska attribut. Jag vill inte att hon ska gråta över att hon inte har "rätt" kläder på sig eller för att hon inte anser sig själv vara tillräckligt bra. Jag vill inte att hon ska växa in i den här samhällsenliga inställningen att skönheten är så väldigt viktig. Har hon sådana (tyvärr alldeles för vanliga) värderingar när hon blir större, så kommer jag gråta blod. För då är det något som gått väldigt, väldigt fel.

Sen menar jag givetvis inte att man aldrig kan bekräfta ett barn för utseendet. Om 1 av 10 kommentarer handlar om barnets utseende, så tror jag inte att det etsar sig fast så värst. Men om majoriteten av alla kommentarer syftar till barnets utseende, det är då det kan bli riktigt farligt.

Jag tänker som så att, när människor ger Tyra komplimanger för hennes utseende, gör de henne en otjänst. Tyra ska inte tro att hennes värde sitter där. De kommentarer hon får utifrån, från okända människor vi möter på exempelvis mataffären eller tunnelbanan, räcker gott & väl. Hemma ska hon få en trygg grund, känna sig säker på de två ben hon står på & veta att utseendet inte har något med en människas värde att göra.

Sen säger jag inte att jag är felfri. Trots att jag är medveten om problematiken gör jag misstag. Detta för att jag, precis som ni andra, lever i ett samhälle som är så otroligt utseendefixerat. Men jag gör mitt allra bästa för att inte låta några grodor hoppa ur mun på mig.