Kristian Gidlund gick bort igår. Kristian Gidlund som så tappert »delade med sig av sin obotliga sjukdom«. Hans ord var magiska & mitt i prick. De som har sett cancer på nära håll vet. Vet att det han skrev stämmer så väl överens med verkligheten. & då frågar man sig varför verkligheten kan få se ut på det här viset. Att som 29-åring få reda på att man vårdas i livets slutskede. Att sitta där med vetskapen om att det inte handlar om om, utan när.
Jag har fällt en del tårar idag. Alla sorters tårar. Ilskans tårar, sorgens tårar och även glädjens. Jag är så ruskigt glad över mitt liv & jag tänker aldrig mer ta något för givet. Det är något jag lovat mig själv. Jag tänker framförallt inte ta livet för givet. Varje dag när jag pussar Tyra godmorgon & kliver ur sängen, så ska jag minnas att vi alla balanserar på en skör tråd. Den där sköra tråden är livet. Nu menar jag förstås inte att man behöver gå runt med någon oro för vad som väntar bakom hörnet. Men man kan försöka göra det bästa här & nu. Försöka att leva där man är & inte där man tror att man kommer vara om tio år. Ta vara på de stunder man har med människor man älskar, vara närvarande.
Nu ska jag lägga mig bredvid Tyra i sängen, pussa hennes panna & lukta på hennes hår. Det är det absolut effektivaste sättet att glömma bort sorg, ilska & orättvisor. Godnatt & vila i frid, Kristian. Jag tvivlar inte en sekund på att din bok kommer vara en av de bästa jag läst.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar