Men varför klä sin son i kvinnokläder?

Alltså ibland blir jag bara så arg. Så arg att jag vill ta datorn & slänga den i golvet. Fast det är ju givetvis inte datorns fel att jag blir arg, utan vad jag ser när jag sätter igång den. När jag loggar in på Facebook. När jag väljer att gå in i diskussioner & möts av urbota dumma kommentarer.

Det blev diskussion kring bilden på Iggy Pop i klänning (se föregående blogginlägg) i en grupp på Facebook idag. Då sitter det flertalet kvinnor & argumenterar mot att låta sina söner bära klänning. Nu pratar vi alltså om att förvägra barnet att gå ut i klänning trots att barnet själv vill. Trots detta så hävdar dessa kvinnor att de fostrar sina barn till att vara öppna för andra människor. När flera andra försöker förklara att det är ganska motsägelsefullt att säga att man fostrar sina barn till att vara öppna mot andra människor, men att som förälder inte vara öppen mot sitt eget barn. Fast det går lixom in i ena örat & ut genom andra. Det är så fantastiskt (läs: skittråkigt) att diskutera med människor som totalvägrar lära sig något av vad andra säger. Jag menar, inte sitter jag & tycker att pojkar ska få bära klänning för att jag tycker att det är kul. Utan för att det är en mänsklig rättighet att få vara & se ut precis som man vill. Bara för att jag är förälder innebär väl inte det att jag vill sitta med pekpinnar & försöka förändra Tyra bara för att hon råkar ha snippa. Nu är det i & för sig betydligt enklare för en flicka att vara "grabbig" än för en pojke att vara "tjejig". Vafförårå? Jo, för att det såklart handlar om att kvinnan är det andra könet.

Efter en väldans massa inlägg så kommer kommentaren som får mig att dö inombords. Ja, men typ alltså.

Hej, du fantastiska människa. Tack för att du, för en stund, fick mig att tappa hoppet om livet & framtiden. Framtiden som innefattar mitt & ditt barn. Framtiden som innefattar våra eventuella barnbarn. Du väljer att gå in i en diskussion om att Iggy Pop valt att göra ett statement i klänning & handväska med ett budskap om att han inte skäms för att klä sig kvinnligt, för att det inte är något skamligt att vara en kvinna, & sedan kommer du med denna väl genomtänkta & helt fantastiska kommentar. Är du på riktigt?! Det handlar ju inte om vad det är för fel på att vara man (för i vårat samhälle är det inget fel alls, utan män besitter ju en jävla massa privilegier bara för att de är just det, män), det handlar ju om vad det är för fel på att vara kvinna.

Tänk om människor bara kunde vara en aningen samhällskritiska & förstå vad som faktiskt försiggår utanför dem själva? Visst, det skulle vara skitenkelt & tryggt för mig att sitta här & blogga om potatisbullar med lingonsylt. Eller Tyras senaste bajsblöja. MEN! Vi måste föra den här kampen tillsammans för att slå sönder de här maktstrukturerna. Det patriarkala samhället. Jeez. Ibland blir jag verkligen mörkrädd.