Vad är egentligen en ful människa?

Jag har länge suttit & tänkt på detta. Ordet FUL. Vad innebär det? Hur ser egentligen en ful människa ut?

Jag hör ofta hur människor kommenterar andras utseende. "Hen är så jävla ful!" & jag förstår verkligen inte vad det betyder. Jag kan inte kalla en människa ful pga. hens utseende. En ful människa för mig är någon som betett sig illa, gjort något elakt eller spelat sina kort fel. Ett fult agerande, alltså.

Visst finns det människor vars utseende inte faller mig i smaken vid första anblick. Vi alla betraktar ju saker & personer på olika vis. Precis som min mamma älskar sill & jag avskyr det. Det handlar ju inte om att sill generellt skulle vara något äckligt,  utan det är min smak som spelar in.

Hur skulle jag kunna anse mig själv ha rätten att kränka & säga elaka saker till en människa för att hen inte passar in i min mall? För att hen inte ser ut som den person jag normalt blir attraherad av?

Och här kommer vi in på detta med genus (jag måste, bara måste!). För inte sällan har jag hört hur människor kallar en kvinna ful för att hon inte är sådär superkonstruerat kvinnlig. Jag har t.o.m. haft chefer som påpekat kvinnliga medarbetares utseende för att de kommer osminkade till arbetet.

Detta gör mig så sanslöst arg. Smink är ju knappast något nödvändigt. Jag menar, inte många (läs: inga) män i min närhet sminkar sig. Får de några pikar för det? Får de höra att de borde slänga på lite mascara & rouge för att se piggare ut? Svar nej. Behöver de gå hem med gråten i halsen efter en arbetsdag för att chefen anser att de ser oprofessionella ut när de i själva verket kommer dit precis som de är skapade?

Nu utgår jag ju självklart från mina egna upplevelser & vad jag ser & hör bland människor i min omgivning. Jag menar ju givetvis inte att män inte får uppleva saker som dessa. Givetvis får de det. Jag kan tänka mig att den här utseendehetsen är snäppet värre för dem. Men det är en annan femma & något jag kan utveckla en annan dag.

Vad jag vill med detta är att säga att vi alla är unika. Vi ser olika ut & är på olika sätt. Vi attraheras av olika fysiska attribut, likväl som olika personligheter. Det är någonting vi måste acceptera. En person som jag inte attraheras av är troligtvis den vackraste personen i världen för någon annan.

---

Min slutsats kring detta blir att allt bottnar i samhällsnormer. Återigen. Vad tjatigt det börjar kännas. Men jag tänker fortsätta tjata, för det är något som gör mig så jävla upprörd.

Människor föds till ett liv som på sätt & vis redan är utstakat för dem. Kvinnor ska se ut & vara på ett sätt. Män ska se ut & vara på ett annat sätt. Man föds t.o.m. in i vad man ska gilla. Alltså, jag är kvinna & borde gilla män. Män med välansat skägg, muskulös kropp & med ett utseende som stämmer överens med rådande normer. Andra män är fula. En man föds in i att gilla kvinnor med ett utseende som stämmer överens med rådande normer. And so on. U see my point?

Den här utseendehetsen som råder tycks aldrig ta slut. De människor som föds med ett utseende som avviker från normerna måste se till att vara bra på något för att "få vara med", medan de som föds med ett utseende som stämmer överens med normera kan glida på räkmackor tack vare det. Det är bättre att vara snygg än att vara bra på något. Men bättre att vara bra på något än att vara ful.

Summa summarum så handlar detta alltså i grund & botten om normer & ideal. Sociala konstruktioner.

Fattar ni vilket sjukt jävla samhälle vi lever i?