Kärleken till ett barn

Det här med kärleken till ett barn. Det är så fantastiskt. Så obeskrivligt. Så magiskt. Att bära ett barn i magen i många, många månader. Känna barnet sparka. Hicka. Rulla runt. Inuti en.

Att sedan få gå igenom den värsta men samtidigt mest fantastiska av smärtor. Att få barnet på bröstet & glömma bort smärtan på en gång. Att, efter bara några dygn tillsammans, ha glömt bort livet innan barnet kom. & när man försöker minnas känns det bara onödigt, för det livet kan väl knappast ha haft någon mening?

Meningen med livet är du, Tyra. Det har varit du & jag sedan dag ett. Jag har fått höra ditt första skrik. Se ditt första leende. Höra ditt första skratt. Bytt tusentals blöjor & torkat kräks. Jag har ammat dig, gett dig din första riktiga måltid. Sett dig sitta upp själv för första gången. Sett hur du plötsligt ställt dig upp bredvid mig. Sett dig åla. Krypa. & dina första steg - de glömmer jag aldrig.

Nu är du två år gammal. En självständig, fantastisk liten tjej. Om jag bara kunde tala om för dig allt det jag känner när jag ser dig le. Om jag kunde förklara hur du värmer mitt hjärta varje gång du kommer nära mig. Det ska alltid vara du & jag. Jag älskar dig, till månen & tillbaka. Tusen gånger om.