23 september 2013

”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”

Att moderaterna skulle föra en politik som gynnar låginkomsttagare är BS. Hur jobbskatteavdragen fördelas mellan de olika inkomstgrupperna är för mig oklart, eftersom det enda Herr Reinfeldt vill fokusera på är att 97 % av löntagarna tjänar mindre än 60.000 svenska riksdaler per månad. Det är alltså dessa 97 % som kommer ha "mer kvar av lönen". Men det är samma med den nya moderatpolitiken som med den gamla - de som redan har mycket får mer. Det är bara att kika på Moderaternas egna uträkningar. Det femte jobbskatteavdraget tillsammans med den höjda brytpunkten för statlig skatt ger visserligen dessa 97 % mer i plånboken - men de som tjänar mest av dessa är de som också får mest.

Jag är så sanslöst glad över att det verkar som att Moderaterna tappar fler & fler av sina sympatisörer. Sju år av totalt misslyckande & en regering som är det värsta som hänt Sverige. Verkar som att fler än jag känner så nu.

Jag vill inte, trots sjukt dålig ekonomi & obefintligt sparande, ha ett par hundra mer i plånboken varje månad. Varför då, undrar ni? För jag vill inte spara pengar för att i slutändan behöva punga ut med hela mitt sparande för att ha råd att gå till läkaren. Moderaterna verkar tro att dessa hundralappar i månaden ska ge ökad konsumtion i samhället, vilket i sin tur ska ge fler jobb. Ändå ser man bara fler & fler företag som lägger ner. Varför? För att folk går runt i ovisshet, oroliga över sin sociala trygghet i framtiden. Utan pengar får du ingen hjälp. Är det så vi vill att det ska sluta?

Jag vill inte ha ett par hundra mer i plånboken varje månad när det är på bekostnad av vårt välfärdssamhälle. Jag vill ha höjda skatter & en social trygghet. Veta att, inte bara jag utan även mina medmänniskor, får hjälp när de behöver. Ingen ska behöva stå på Sveriges gator med en hatt i sina händer. Skatten (skatteökningen!) ska inte vara ett självändamål. Den ska användas som välfärdsmedel.

Dock är mitt röda hjärta lite ledset just nu. Framförallt pga. Löfvens inställning till det femte jobbskatteavdraget & hans inställning till höjda skatter överlag. Han lovar svenska folket att inte höja skatterna. Han säger ja till ett femte jobbskatteavdrag. Han för inte en socialdemokratisk politik. Jag hade höga förväntningar på Löfven, eftersom han kändes så "vanlig". Men nu känner jag mig bara besviken. Superduperjättebesviken.

& för att inte tala om vad jobbskatteavdraget kostar oss. 15 miljarder kronor. För de pengarna hade vi kunnat satsa på arbete. Utbildning. Unga människor (som med dagens politik står utan framtidsvisioner). Vården. Sjuksköterskor. Lärare.

Ack, mitt arma hjärta. Mitt röda, bultande hjärta. Det gråter.

Bild lånad från Facebook-sidan Fakta om klassamhället

1 kommentar :